serna

Är nu inne i min andra vecka av en förändrad livsstill som ska leda mig till ett lugnare och hälsosammare liv, Veckan har gått ganska smidigt har dock haft några små återfall. Det har varit lite godis och lite mackor som jag hade kunnat hoppa över men som sagt det är mänskligt att fela. Det är bara att ta nya tag och gå vidare.

Kvinna och trettifem

Denna månad är lite speciel för mig i och med att jag närmar mig mil stolpen 35. Det känns bra och tycker inte att det är en hämsk upplevelse (ingen 30 års kris än). Men det har fått mig att börja fundera lite på vad det innebär att vara kvinna i mitt 30. Naturligtvis tror jag inte jag har det slut gilltiga svaret på den frågan, jag kan ju bara skriva vad minna erfarenheter lett mig till.

Grunden till den syn jag har på att vara kvinna lades naturligtvis av min familj, som bestång till största del av kvinnor. Syslorna i hemmet delades jämnt mellan könen tex pappa laga middagen och mamma diskade. Detta har jag nu insett inte var så vanligt under 70-80 talet men det har givit mig en syn på att kvinnor och män är jämnställda.

 I det yngre åren, menar då tonårs tiden var det andras åsikter som formade bilden av vad en kvinna var. Det var vänner och bekanta tillsammans med familjen som gav en bilden av vad som förväntades av en som kvinna, man sökte konstant bekräftelse hos andra och man ville ha uppmärksamhet. Det ställdes krav på att lyckas med att utbilda sig, att man skulle se ut och uppföra sig som alla andra. Rädslan att vara anurlunda fans konstant där. Allt detta vet jag nu var ett resultat av ett dåligt självförtroende och en bristande självbild.

Jag började i 20 års ålder att se mig själv som kvinna, man flyttade hem i från skaffade utbildning och jobb. Detta resulterade i att man började forma en bild av vem man var som kvinna. man skaffade sig mer erfarenheter och började förstå att man var en enskild individ som inte kunde jämföras med andra. men fortfarande var det till stor del ett behov att fånga männs uppmärksamhet eller andra kvinnors gillande som satte gränserna för bilden av mig som kvinna. Ett exempel var att alla vänner började skaffa barn i mitt 20 och jag kände aldrig det behovet det fick mig att fundera på och det var något fel på mig som inte kände det behovet.

Kvinna i sin bästa ålder


Jag har gått igenom alla stadier av osäkerhet  av vad en kvinna är, från att komma underfund med att jag inte tänker skaffa mig egna barn till att min kropp, min hud och mitt hår inte längre är av en 20 års kvinnas och  att detta faktiskt är helt ok .  Dagen jag upptäkte att jag faktiskt hade rynkor och gråa hårstrån var hämska men nu känner jag mer att de faktiskt vissar att jag är en kvinna med livs erfarenhet. Enligt min erfarenhet så bantar även kvinnor i 35 års åldern men av andra anleddingar. Dessa kan vara hälsa, blodtryck eller orka med barnen medans en kvinna i 20 kansker mer ängnar sig åt att vara vacker för andra. Bilden av att vacker är smal få det från tidningar som riktar sig till kvinnor i 18 - 20 års åldern. vad de inte berätar i tidningarna är att tjejerna på bilderna oftas är högst arton. Jag kan nu gå ut utan smink och har jag en dålig hår dag sätter jag på en mössa eller hat problemet löst. jag tycker om att klä uppmig men gör det nu för att jag vill känna mig fin inte för att andra ska tycka jag är fin. Det känns som om jag har lyckats i mitt yrkes val och i de val jag gjort i livet. Det  känns nu som om det  är jag som sätter rammarna för kvinnan i mig. Jag har mina brister och fel, jag har små konstiga egenheter men det är minna och jag har jobbat hårt med dem.