att börja blooga om kampen mot de sista kilona
Har just beslutat mig för att börja blooga. tänkte skriva om min egen lilla kamp mot minna övervikts kilon och om att gå från kraftigt överviktig till att räknas som att vara av en ganska normal vikt. vet att det inte låter som att vara ett problem men jag tycker det har varit jobbigt att mentalt hänga med de förändringar som skett med min kropp.
Men jag ska ta det hela från början.
jag har varit mulig hela mitt liv, vid 30 års åldern vägde jag in på ca 90 kg och i och med att jag bara mäter knappa 163 så kan man lugnt säga att det var några kg för mycket. jag hade då jobbat många år innom barnomsorgen och märkte att jag inte orkade med mitt jobb, jag bestämde mig att ta tag i mina hälsoproblem i samband med att min då varande sambo lämnade mig efter nästan 10 år.
Kampen om kg börjar
Med hjälp av GI dieten och mist en timmes motion varje dag tappade jag 10 kg på ca 6 månader. Blev jätte inspirerad av att vågen visade mindre, att klädderna satt bättre och framför allt av att jag orkade mer. efter det tog det mig med lite motgångar ca 2 år att nå 59 kg. då upptäckte jag att tapa vikt så relativt fort har sina nackdelar med det menar jag att jag när jag köpte kläder köpte för stora storlekar för jag köpte det jag alltid haft, spelade ingen roll vad mäniskor runt mig sa så hade jag storlek minst 46 enligt mig. Det andra var att mäniskor runt mig dvs vänner och familjen inte längre va lika positiva till vikt nergången utan att stödet jag fick första tiden bytes mot ät mer du är lite för smal mm.
Tuffaste kritiken är en själv
sen kom en period när jag upptäckte att jag är väldigt elak och hård mot mig själv. Jag unnade mig inget inge godis, inget bröd och inget socker var tvungen att motionera minst en timme varje dag oavsett väder eller hälsa t ex vrikade foten under en sommar men i stället för vila tog jag mig i smärta runt spåret än då. All min tid gick åt till att hålla vikten och att tapa mer, det blev en jätte tråkig tillvaro.som uteslöt många aktiviteter i mitt liv. när jag änkligen fattade detta och att leva ett roligt givande liv är viktigare än vikten så har jag nu gått vidare från det livet genom en underbar man som har klivit in i mitt liv och som älska mig med de former jag har. problemet är att vad andra tycker om mig utseende mässigt har aldrig varit problemet utan vad jag tycker och känner. under sommaren började tyvärr kg öka igen och ioch med att övervikten alltid funnits där blev jag lite rädd vill ju inte komma till 90 kg igen. så har nu börjat tänka lite mer på vad jag stopar i mig igen.
Men jag ska ta det hela från början.
jag har varit mulig hela mitt liv, vid 30 års åldern vägde jag in på ca 90 kg och i och med att jag bara mäter knappa 163 så kan man lugnt säga att det var några kg för mycket. jag hade då jobbat många år innom barnomsorgen och märkte att jag inte orkade med mitt jobb, jag bestämde mig att ta tag i mina hälsoproblem i samband med att min då varande sambo lämnade mig efter nästan 10 år.
Kampen om kg börjar
Med hjälp av GI dieten och mist en timmes motion varje dag tappade jag 10 kg på ca 6 månader. Blev jätte inspirerad av att vågen visade mindre, att klädderna satt bättre och framför allt av att jag orkade mer. efter det tog det mig med lite motgångar ca 2 år att nå 59 kg. då upptäckte jag att tapa vikt så relativt fort har sina nackdelar med det menar jag att jag när jag köpte kläder köpte för stora storlekar för jag köpte det jag alltid haft, spelade ingen roll vad mäniskor runt mig sa så hade jag storlek minst 46 enligt mig. Det andra var att mäniskor runt mig dvs vänner och familjen inte längre va lika positiva till vikt nergången utan att stödet jag fick första tiden bytes mot ät mer du är lite för smal mm.
Tuffaste kritiken är en själv
sen kom en period när jag upptäckte att jag är väldigt elak och hård mot mig själv. Jag unnade mig inget inge godis, inget bröd och inget socker var tvungen att motionera minst en timme varje dag oavsett väder eller hälsa t ex vrikade foten under en sommar men i stället för vila tog jag mig i smärta runt spåret än då. All min tid gick åt till att hålla vikten och att tapa mer, det blev en jätte tråkig tillvaro.som uteslöt många aktiviteter i mitt liv. när jag änkligen fattade detta och att leva ett roligt givande liv är viktigare än vikten så har jag nu gått vidare från det livet genom en underbar man som har klivit in i mitt liv och som älska mig med de former jag har. problemet är att vad andra tycker om mig utseende mässigt har aldrig varit problemet utan vad jag tycker och känner. under sommaren började tyvärr kg öka igen och ioch med att övervikten alltid funnits där blev jag lite rädd vill ju inte komma till 90 kg igen. så har nu börjat tänka lite mer på vad jag stopar i mig igen.
Kommentarer
Trackback
